Poppel: arter, kännetecken, förekomst i Tjeckien och odling

Poppel (Populus) är ett släkte snabbväxande lövträd i videfamiljen (Salicaceae), utbrett i norra halvklotets tempererade och delvis subtropiska zon. I Tjeckien finns tre inhemska arter, svartpoppel, silverpoppel och asp, samt deras naturliga hybrid gråpoppel. Popplar hör till de viktigaste trädslagen i svämskogar och strandvegetation, och deras lätta, mjuka virke används än i dag inom industrin och för odling av biomassa.

Poppel i korthet

Så känner du igen poppel

Popplar är typiskt höga träd med bred eller smal krona och växer mycket snabbt – unga träd kan öka 1–2 m om året. De hör till lövträden och känns lättast igen på kombinationen av blad, knoppar och blomställningar.

• Bladen är strödda och har ett påfallande långt bladskaft. Hos asp och svartpoppel är skaftet tillplattat från sidorna, så att bladskivan darrar även i svag vind.
• Knopparna täcks av flera fjäll (till skillnad från viden, som bara har ett fjäll) och är hos många arter klibbiga och doftar kåda.
• Blommorna saknar hylle och sitter samlade i hängande hängen. Popplar är tvåbyggare – han- och honhängen växer på olika träd. Hanhängena är rödaktiga av ståndarknapparna, honhängena grönaktiga.
• Frukten är en kapsel som i maj–juni öppnar sig och släpper små frön försedda med fjun. Det är ursprunget till det välkända ”poppelsnöet”.
• Barken är hos unga träd slät, grå till grönaktig, senare djupt sprucken (svartpoppel) eller mörkt fårad nedtill (silverpoppel, asp).

Poppelarter i Tjeckien

Svartpoppel (Populus nigra)

Ett mäktigt träd som blir 25–35 m högt med bred, oregelbunden krona. Bladen är triangulära till rombiska, kala och fint sågade i kanten. På stammen hos äldre träd bildas ofta knölar och utväxter (så kallade masurknölar). Typisk växtplats är grus- och sandbankar längs floder. Den inhemska svartpoppeln är i dag sällsynt: dess naturliga föryngring kräver öppna svämbankar, som i stort sett försvunnit efter regleringen av vattendragen, och arten korsar sig dessutom med planterade hybridpopplar. Mycket välkänd är dess pelarformade hansort pyramidpoppel (Populus nigra 'Italica'), som planteras i alléer och längs vägar.

Silverpoppel (Populus alba)

Ett 20–30 m högt träd som är lätt att känna igen på bladens vitfiltade undersida och de unga grenarnas vitaktiga bark. Bladen på långskotten är handflikiga med 3–5 flikar och påminner om lönnblad, på kortskotten är de äggrunda och tandade. Arten växer främst i varma låglänta områden, i svämskogarna i södra Mähren och längs Elbe (Polabí). Den sprider sig kraftigt med rotskott.

Asp (Populus tremula)

Den minsta och mest utbredda av våra inhemska popplar, vanligen 15–25 m hög. Den har nästan runda blad med vågigt tandad kant och ett långt, tillplattat skaft som gör att den ”darrar som ett asplöv”. Aspen är ett pionjärträd som tillsammans med björk snabbt koloniserar hyggen, stenbrott, tippar och skogsbryn från låglandet upp till bergstrakter. På hösten färgas den guldgul till orange.

Gråpoppel (Populus × canescens)

En naturlig hybrid mellan silverpoppel och asp. Bladen är gråfiltade på undersidan, men mindre tydligt än hos silverpoppeln, och har snarare vågigt tandad kant. Den växer tillsammans med föräldraarterna i låglandets svämskogar.

Planterade och främmande popplar

I landskapet, i parker och längs vägar odlas rikligt med främmande arter och hybrider:

• kanadapoppel (Populus × canadensis) – hybrid mellan svartpoppel och nordamerikansk kanadensisk poppel (P. deltoides), den vanligast planterade ”produktionspoppeln”, med rak stam och bred krona;
• balsampoppel (P. balsamifera) och jättepoppel (P. trichocarpa) – nordamerikanska arter med klibbiga, starkt doftande knoppar och vitaktig bladundersida;
• sibirisk poppel (P. simonii) – östasiatisk art med små rombiska blad, planteras i parker;
• moderna kloner för energiplantager (t.ex. hybrider P. maximowiczii × P. nigra), som skördas med några års omloppstid.

Var popplar växer och deras ekologi

Släktet Populus har utvecklats som träd för fuktiga, näringsrika och öppna miljöer. De flesta arter är ljuskrävande, tål kortvariga översvämningar och behöver gott om vatten. Fröna är oerhört talrika men behåller grobarheten bara några dagar till veckor – de gror därför endast på nyligen blottat, fuktigt underlag, som det en naturligt meandrande flod skapar.

I den tjeckiska naturen ingår popplar i både hårdträds- och mjukträdssvämskogar tillsammans med viden, askar, ekar och almar. Aspen växer däremot även på torrare och magrare jordar och är en viktig del av successionen efter kalhyggen och skogsskador.

Popplarnas ekologiska betydelse är stor:

• på blad av asp och svartpoppel lever larver av många fjärilar, till exempel större aspfjäril (Limenitis populi) och sälgskimmerfjäril;
• gamla popplar med håligheter ger skydd åt fladdermöss, ugglor och hackspettar;
• i död ved utvecklas mängder av insekter, bland annat långhorningar;
• de vidsträckta rotsystemen befäster stränder och fångar upp näringsämnen ur vattnet.

Virke och användning

Poppelvirke är mycket mjukt och lätt (densitet omkring 400–450 kg/m³), ljust, utan tydlig kärnved och lätt att bearbeta. Utomhus ruttnar det snabbt om det inte behandlas, men i torra miljöer håller det bra.

• Tändstickor – traditionellt främst av asp, vars virke inte flisar sig och suger upp paraffin väl.
• Plywood, faner och lätta skivor, förpackningsmaterial, lådor för frukt och grönsaker.
• Cellulosa och papper.
• Biomassa – popplar hör tillsammans med viden till de viktigaste snabbväxande trädslagen för energiplantager.
• Träsnideri, träskor, leksaker och förr även skyfflar och baljor.

Balsampopplarnas knoppar innehåller kådämnen som bina använder för att tillverka propolis. Barken innehåller salicin, besläktat med de verksamma ämnena i vide.

Odla poppel i trädgården

Var ska poppeln planteras?

Poppel är ett träd för stora trädgårdar, parker, vattenstränder och det öppna landskapet. På grund av den snabba tillväxten, den stora höjden och de vidsträckta rötterna bör den inte stå närmare än 15–20 m från byggnader, avlopp och brunnar. Rötterna söker aktivt vatten och kan skada rör och stenläggning. Asp och silverpoppel sprider sig dessutom med rotskott.

Jord och ljus

• Ljus: full sol, i skugga glesnar och tynar popplar.
• Jord: djup, fuktig, näringsrik, helst sandig lerjord. Asp tål även magrare och torrare jordar.
• Vatten: regelbunden vattning av unga träd; fullvuxna träd på fuktiga platser behöver ingen skötsel.

Plantering och förökning

Popplar förökas enklast med sticklingar – på försommarvåren räcker det att sticka ned ettåriga, förvedade skott på 20–30 cm i fuktig jord, så rotar sig de flesta. Så förökas också alla sorter och hybrider. Krukodlade träd kan planteras från vår till höst, barrotade under vilotiden. Vill du slippa fjunet, välj hankloner.

Skötsel och beskärning

Popplar tål beskärning väl och skjuter kraftigt från stubben, och därför hamlades de förr på samma sätt som viden. Stora torra och brutna grenar bör tas bort, eftersom virket är skört och gamla träd lätt bryts i blåst.

Sjukdomar och skadegörare

• Rost (släktet Melampsora) – orange sporsamlingar på bladens undersida, för tidigt lövfall.
• Bladfläcksjuka (Marssonina) samt bakterie- och svampkräfta på stam och grenar.
• Röd poppelbladbagge (Chrysomela populi) – gnag på bladen hos unga träd.
• Stor poppelbock (Saperda carcharias) och alvivelns larver – gnager gångar i veden.
• Vedröta orsakad av tickor, typiskt hos gamla eller skadade träd.

Motståndskraften mot sjukdomar varierar stort mellan kloner, så det är klokt att välja beprövade sorter.

Kuriosa och kulturell betydelse

• Poppelfjun orsakar inte allergi i egentlig mening. Det flyger när gräsen blommar och får därför orättvist skulden för deras pollen. Popplarnas eget pollen sprids redan i mars.
• Den nordamerikanska amerikanska aspen (Populus tremuloides) bildar i Utah en klon som kallas Pando – tusentals stammar förbundna av ett enda rotsystem, som hör till de mest massiva kända organismerna på jorden.
• Jättepoppeln (P. trichocarpa) blev 2006 det första trädet med fullständigt sekvenserat genom och fungerar som modellorganism för forskning om träd.
• I folktraditionen var aspen en symbol för rädsla och osäkerhet; enligt legenderna darrar den sedan dess virke användes till korset eller sedan Judas hängde sig i den.
• Pelarformade pyramidpopplar blev på 1700- och 1800-talet en modeprydnad i alléer och landskapskompositioner, och i dag möter vi dem tillsammans med lindar längs många historiska vägar.

Sammanfattning

Poppel är ett snabbväxande, ljuskrävande träd på fuktiga platser med långskaftade blad, tvåbyggare hängen och fjunförsedda frön. Tjeckien har tre inhemska arter – svartpoppel, silverpoppel och asp – samt deras hybrid gråpoppel, och därtill har en rad planterade hybrider tillkommit. Popplar är värdefulla både för svämskogarnas ekosystem och för skogsbruket, men i trädgården passar de bara där de har gott om plats långt från byggnader.